"I Ystad var det verkliga landet och det gav mig ro att hålla på med min musik.Jag kan känna igen mig i Monica på det sättet,jag vet hur det känns att vara på en liten ort och samtidigt ha en dröm om att få komma ut i världen"
Edda är född i Sverige men har varit mycket på Island,efter hennes gymnasium bodde hon där i ett halvår och lärde sig isländska.Halva hennes släkt bor där och det är som hennes andra hem.I tonåren köpte Edda en portastudio och började göra inspelningar hemma.En av Eddas favorit artister är Björck och på hennes första soloskiva låter hon mera som Björk än Monica Zetterlund,även om det finns ett viss vemod i hennes musik.
När det blev dags att spela in musiken till Monica Z ,var Edda tvungen att hitta en röst som påminde om Monicas,att hitta hennes känsla i sig själv.Edda läste allt som fanns om Monica och tittade på allt om henne,såg hur hon gick,rörde sig,skrattade fram tills det var dags att spela in.
Edda kan vara blyg privat men på en scen,eller inför en kamera går hon in i en annan tillstånd och då kan hon göra vad som helst.För att arbeta bort sin skånska dialekt,lämnade Edda sitt älskade piano och flydde till Stockholm i ett halvår.
Hon kände en ganska stor press, att spela en älskad person som Monica under tiden, men hon försökte leva i nuet så mycket som möjligt så att hon inte skulle blockera sig. Filmen är ingen dokumentär,det finns inga dokumentära material alls i filmen,eller någon ambition att berätta hur det var,detta är en tolkning av en del av Monikas liv,via manusförfattaren Peter Birro.
Om rätt sammanhang dök upp skulle hon inte tacka nej till en ny filmroll,vilket hon tycker är fantastiskt att få dyka in i filmens värld med bland annat filmmusiken,prova ut kläder och peruker,smink och bygga upp illusionen av Monica.
|
Kommentarer
Skicka en kommentar